Det händer...

... bara mig...

Igår, på väg till tandläkaren, hittade jag ingen parkeringsplats på Stortorget. Jag brukar parkera bakom Oscar C, en parkeringsplats som inte så många känner till och det brukar alltid finnas plats där, så jag åkte dit. Under pågående telefonsamtal (ingen bra idé) körde jag alltså in på gården men kände inte igen mig, funderade nån sekund var jag var (två år sen jag var där sist), bara varuintag, inga parkeringsplatser, helt ombyggt. När jag vänder bilen för att åka ut ser jag hur grinden går igen... Jag kan inte riktigt beskriva allt som for genom tankarna... Det händer bara mig... Fortsättning följer...

Anders och Måns återkommer i januari. Yes!!!

Okej, när jag står där framför grinden ser jag, i stora bokstäver: VÄNTA PÅ AUTOMATISK GRINDÖPPNING...

Börjar...

... med en bild från ÖBK:s sedvanliga julbord i söndags, efter årets sista medlemsmöte. Här har vi kommit fram till julklappsutdelning och lottdragning. En person vid vårt bord hade den stora turen att få välja pris som nummer ett och tre. Det är hon som gömmer sig bakom den stora pappkartongen. En och annan vann ingenting på lottdragningen. 

Stort tack till Anna-Karin (längst bort på bilden ovan med sidan häråt), Stefan (lottdragare på den övre bilden), Ann-Sofi m fl som ordnar detta. Det är alltid lika trevligt.

Annars har vi tränat. Spår förra helgen. Det gick bra, förutom att söndagens spår var väldigt slyigt vilket fick till följd en massa rivsår på händerna. Vi jobbar på att höja spårkonditionen och det känns bra så här långt.

Alva använder Torsten som huvudkudde, vilket han inte misstycker till...

Så här såg det ut i torsdags på förmiddagspromenaden. Minusgrader och frostigt fint. Ett minne blott. Föregående dag på onsdagsträningen hade nästan alla hundar problem med koncentrationen. Det sprätte extra mycket i kylan och jag fick inte till något helt med Alva. Lyckades till slut belöna ett gående på framåtsändandet, men snabbt fick det gå innan hon föll in i världens snyggaste passage. Rätt tempo men fel gångart... Veckan innan såg det ut som om hon kunde, men det är ju så det är.

På fredagen slutade jag turligt nog lite tidigare så jag hann gå ett spår med Alvan eftersom jag var bortbjuden på kvällen. Glögg, god mat och väldigt trevligt blev det hos Ewa-Lena på kvällen som slutade sent. 

I helgen har det varit sökträning för hela slanten. I lördags inomhussök. Tre figar första omgången då jag styrde henne en del för att inte glömma bort något ställe. Andra gången fick hon söka utan att jag sa ett ljud, rörde mig bara framåt långsamt utan att påverka. Svårt för mig att hålla tyst, men jag lyckades och Alva skötte sig fint. Vi hade gömt en fig i en gallervagn för flera hundar och det var inte lätt. Hundarna använder i alla fall inte ögonen och det är ju positivt...

I söndags vanligt skogssök. Hon gjorde ett bra jobb och blev inte trött, så jag tror att konditionen har återhämtats om inte helt, så i alla fall delvis.

Avslutningsvis ett par bilder på uppsalakillen Åke. Han är en underbar katt som spenderar nätterna vid min sida konstant spinnandes. Han spinner i sömnen den lille raringen. Hoppas bara kattluckan räcker till eftersom man ibland misstänker att man spelar fotboll då man tittar ner då det är lille Åke man har vid fötterna...

Himlen...

... är blå! Det var inte igår. 

Ett regnande utan dess like har det varit den senaste tiden. Katterna är inne och understimulerar sig. 

Spår blev det i helgen. I lördags orkade hon inte riktigt. Gick av spåret och hittade det inte på en gång. Jag tror hon kanske har dessa tappt även i vanliga fall, men när spårkonditionen är dålig så orkar hon inte riktigt hålla i och ta upp det på en gång. Jag tror även det är jobbigt för henne eftersom jag hela tiden ser till att hon har näsan i backen, så fort den åker upp stannar jag och följer henne bara då hon spårar. Däremot gick det väldigt bra i söndags, då orkade hon. Ett spår med spets i alla vinklar. Annars går påsläppen så bra att jag tror att jag påverkar henne omedvetet. 

Ibland...

... är det inte roligt att ha katt... Man kan komma hem från jobbet och den ena sankt paulian ser ut så här:

Den kunde sett ut så här:

Jag misstänker den lille svartfläckige Torsten, men det kan lika gärna vara denne sfäriske katt, Åke. Definitivt inte Sixten.
Åke tog f.ö. in en mus häromdan. Jag försökte i vanlig ordning ta den med specialtången, men det visade sig att den var levande eftersom den sprang i ilfart längs väggen innan Å fick tag i den igen. Jag lyfte helt sonika ut hela katten, med byte. Förhoppningsvis var det hans första fångst i livet och att han lär sig så småningom, till nästa gång. 

I lördags tränade vi spår med hårda partier. Jättesvårt tyckte Alva, men det gick till slut när hon fattade att man kan stoppa ner näsan även på hårda partier.

 

I söndags körde vi sök och uppvärmningen blev så stressig att jag inte hann förbereda mig och resultatet blev därefter. Jag hade inte behövt stressa, men... Tog inte in henne vid sneda skick som jag skulle, exempelvis. Hon gick ju bra, det var bara jag som klantade mig. Så kan det gå...

Så här...

... kan det se ut i soffan en helt vanlig onsdagskväll framför True Blood. Alvan i soffan bredvid, Åke i fönstret och Torsten i knät. Sixten är väl ute och ränner, för inne i värmen är han då inte...

Tidigare på kvällen tränade vi lydnad. Jag är nöjd med hennes fria följ, men jag slarvade på framåtsändandet och fick ett för snabbt tempo i gåendet. Hon har ju blivit så skicklig på att gå att det gått för långsamt och då tänkte jag köra på med lite fortgående/trav för att sedan, när det blir på riktigt, bli lite långsammare igen. Hon går inte långsammare, så nu gick jag tillbaks till gåendet och till slut gick det riktigt bra och hon bytte tempo utan hjälp vid rätt punkt.

Vidlyftiga tidskrävande belöningar blev det, men va tusan, hon gillar det ju! 

Igår tränades...

... det sök. Vi var bara tre stycken men det blev riktigt bra träning trots allt. Alva gick kanon, jag är så nöjd. Djupa raka skick, fina framslag. Dags att lägga krut på den fasta rullen... igen...
De visar Seinfeld i repris på sexan. Synd på tiden dock, 18.30, sällan hemma. Har sett alla avsnitt, en gång. Mitt minne sviker så det är som första gången. Yes!!!

Det...

... känns som söndag... 
Jag tog ut komp igår för att träna sök hela dagen. Mycket krut, men ingen ork kan man väl sammanfatta det. Det pös ut lite ljud på första skicket, men jag brydde mig inte eftersom det är evigheter sen vi tränade senast. (Nästa gång tillåter jag inte ett knyst...) Jag tycker det gick bra med tanke på att det är så länge sen vi tränade. Det konstiga som hände var att hon var mycket lydigare än hon brukar och kom direkt när jag ropade då jag inte var nöjd med slagen. På några av flyingskicken stannade hon faktiskt hos mig, men det ser jag bara som positivt och skickade henne då som vanligt. Det märktes dock att hon inte är i samma kondition som vanligt och jag tog det relativt lugnt med färre skick än vanligt. Två träningspass blev det innan mörkret kom. Tack alla för en genomtrevlig sökdag.

Idag var det kennelträff i Kumla. Det var mestadels valparnas dag (Y-kullen), men vi var med på ett hörn. Trevligt att träffa alla också.